BAT – behaviour adjustment training

Jag har varit på kurs i BAT (behaviour adjustment training) med skaparen av konceptet Grisha Stewart. 

Det var en väldigt givande kurs som gav mig mycket nytt att tänka på och flera nya verktyg att arbeta med i både min egen hundträning och det jag lär ut i mina kurser, föreläsningar och beteendekonsultationer.

BAT låter hunden ha huvudrollen och vi människor får ha birollen.

BAT innebär koppelhantering och att kunna läsa hundens signaler. När vi tränar BAT så låter vi hunden inspektera miljön, vi stannar hunden sakta om den kommer för nära triggern (hunden, bilen eller vad det kan vara) eller är på väg rakt mot triggern och vi kallar på hunden om den blir för spänd eller exalterad, detta långt innan ett eventuellt utfall sker. Träningen börjar när hunden upptäcker triggern. När vi tränar vill vi inte kontrollera hundens rörelser (vi vill hellre kontrollera miljön). Vi vill ge hunden tid att ta in information. Vi människor är därför tysta och försöker att inte påverka hunden så mycket på promenaden. Därför används också ett koppel på 5 meter – hunden ska känna sig fri.

I BAT använder vi inte så mycket belöningar som kommer från föraren, för att vi vill att hunden ska lära sig att välja rätt även när vi inte är med samt att det beteende de väljer är förstärkande i sig. Att ha kontroll över en situation är en primär förstärkare och kan ses som belöning hos alla djur.

Vi följer hunden och låter den ta egna beslut, men ibland kan den behöva hjälp. Fokuserar den på triggern i mer än 2 sekunder – behöver den hjälp att släppa fokus? Går upphetsningsnivån upp eller ner? Går nosen igång eller blir hunden stelare? Beroende på om hunden blir mer eller mindre exalterad av triggers så kallar vi bort hunden och belönar eller låter hunden välja att göra något annat.

När det kommer till BAT så gäller det att jobba i en intressant miljö, triggern behöver/ska inte vara det mest intressanta. Kontrollera miljön så det inte dyker upp någon oväntad eller så någon blir trängd. Man kan göra en ”Snuffle Park” (ställe med massa roliga saker att lukta på och undersöka) för att göra miljön mer intressant men den kan också användas för nedvarvning efteråt. BAT tränar vi i olika miljöer, på olika tider och med olika triggers så att hunden/bilen eller vad det nu är inte blir en antecedent/signal för träningen.

Vi ser till att jobba i grönt och blått område, på stranden.

Eftersom BAT kanske inte alltid är möjligt att utföra finns nödlösningar för vanliga promenader eller om något oväntat händer. Dessa ska tränas in så de sitter när akutläget händer:

U-turn: Snabb flykt om en trigger dyker upp. Hund vid sidan, människa backar och säger en signal, klicka när hunden vänder, belöna när hunden svänger runt och går med, belöna för fokus.

Treat Party Recall: Upprepa belöningsordet varje gång du sätter ner en godis, gör det många gånger. 3 gånger dagligen 15-20 sekunder. Överraskande och mumsigt!

Touch: Nostarget och ta med hunden från triggern.

Vindrutelek: titta – belöning – titta – belöning. Huvudet ska gå som en vindrutetorkare.

Find it: kasta godis på marken och gör en sökövning bort från triggern.

Har du en reaktiv hund (en hund som reagerar med hög intensitet på triggers) så är detta en jättebra metod att använda! Om du vill ha hjälp med upplägg och träning, hör gärna av dig till mig!

Skvallerträning

I många hundforum ser jag att det tipsas om skvallerträning. Hundmöten, bilar, skällande. Ja, alltid kommer det ett tips om skvallerträning. Och jag gillar det! 🙂

Men vad är det egentligen och när kan jag använda det?

Målet med skvallerträning är att hunden ska komma till ägaren och säga till att den sett något (det som den tidigare kanske gjort utfall mot). Och såklart får den en belöning för att den säger till.

Men hur kommer jag dit, från att hunden står och skäller som en galning eller kastar sig i kopplet eller hoppar som en studsboll?!?

Jo – nyckeln är avstånd. Du måste börja träningen på det avstånd där hunden kan ta en godis och innan alla kast i kopplet och skall börjat. Innan hunden börjar med alla dessa tokiga saker så kommer det finnas små tecken. Kanske fryser hunden till en halv sekund, stirrar på den saken som utlöser en reaktion. Där flyger det en godis in i munnen. OJ! Och så gör man massa gånger.

Till man en dag vågar vänta en sekund när hunden fryser till. Och man kollar på hunden. Vad gör den? Det tar lite extra tid, hjärnan arbetar. Och helt plötsligt vänder sig hunden mot dig. ”Matte! Var är min godis? Den där läskiga hunden betyder ju godis? Var är det?” Då belönar vi massor och kanske byter vi riktning, eller går och gör någon rolig aktivitet. Vissa hundar (de flesta?) klarar inte av att efter skvallret fortsätta mot hunden/bilen/katten utan att det blir för svårt. Blir det för svårt så kommer den där reaktionen som vi inte vill ha. Så en riktningsändring eller en sväng ut från vägen för aktivitet kan vara en bra idé (bild från Karen Pryor).

Skvallerträning kan användas för att ändra känslor genom motbetingning. Och egentligen alla möjliga känslor. Det spelar ingen roll om hundmötet är jobbigt på grund av rädsla, exaltation eller frustration. Skvallerträning fungerar i alla de tillfällena. Men hallå, lugn nu. Vad är motbetingning? Motbetingning är när du ändrar hundens känslor och därmed reaktioner och beteende med hjälp av något som hunden gillar, som till exempel godis:

Motbetingning:
Innan träning kan det se ut så här:

Annan hund > rädd och skäller
Under träning
Annan hund > godis > gladare och mer positiv
Efter träning
Annan hund > glad och positiv

Exempel där du kan använda skvallerträning:
– Hundmöten
– Reaktioner på diverse fordon
– Skällande på ljud utanför boendet
– Jaktbeteenden, andra djur

Egentligen alla saker där du får en reaktion av hunden som du inte vill ha. På videon ser vi Ronja skvallra på dovhjort. Vi ser att hon fryser till innan reaktionen, som nu är att komma tillbaka och säga till mig 🙂