Hur hundträning speglas av vårt samhälle

Vill börja med att vara tydlig med att när jag säger hundträning menar jag även hunduppfostran, då jag är en av dem som anser att träning och uppfostran är samma sak. Vi kan inte skilja på inlärning och inlärning, bara för att den ena sker på en träningsplan och den andra i hemmet eller att den ena är kontrollerad av oss och den andra händer när vi vill ha en paus framför TV:n. Inlärning sker på samma sätt, oavsett var eller när, så varför ska vi använda olika metoder eller göra på olika sätt under träning eller uppfostran…?

 
Tillbaka till ämnet:
Samhället är till stor del uppbyggd på straff eller hot om straff. Vi har fängelser, böter och andra anmärkningar av fel beteende. Man kanske får höra när man gjort något fel på jobbet eller glömt handla något till hemmet.
 
Bra uppförande och rätt beteende förväntas av oss, kanske och ofta, utan någon uppmärksamhet. Vi ska veta vad som är rätt och fel och hålla oss till det. Helst utan lön för mödan, en klapp på axeln eller hejarop. Det ska bara göras. Men gör någon fel, då blir det minsann livat. Är detta rimligt? Och är detta kanske något som speglar hur vi tränar våra hundar?
 
Vi förväntar oss att de ska veta rätt och fel. Och gör de fel ska de få veta det. Och visst, kan de få en köttbulle i början, när de lär sig vad som är rätt, men när vi anser att de kan uppgiften, då ska den helst ske utan lön eller belöning. Är det rimligt? Varför ska man fortsätta jobba eller göra uppgifter som man kanske inte är motiverad att göra, utan lön? Ja, kanske reflekteras även detta i vårt samhälle, där arbetsgivare drar in på personal, där personal får mer och mer ansvar (var och varannan blir utbränd), men oftast förblir lönen densamma.
Varför uppmärksammar vi inte det bra? Varenda gång din arbetskompis eller din hund gör något bra, oavsett om det är förväntat, rätt, självklart eller en helt ny grej – uppmärksamma detta! Tänk vilken energi och positivitet som skulle spridas. Tänk vad lätt det skulle vara att göra rätt om man visste att det uppskattades, man fick något för det eller bara att känna positiviteten spridas när alla fokuserar på det som är bra och inte det som är dåligt!

Att plocka russinen ur kakan!

För det första – varför heter det russin och inte typ godis eller choklad? Det är väl godbitarna man vill ha ut?! Jaja, en del kanske gillar russin. Jag kommer skriva russin så alla vet vilket ordspråk jag menar men jag kommer att tänka på choklad. Och ska kakan vara den dåliga delen eller? Mycket förvirrande ordspråk, men det jag menar är alltså att plocka de bra sakerna ur en mix av bra och dåligt. Typ. Nu ska jag sluta svamla och komma till saken – kakan.
Detta är inte ett inlägg om hur man hittar dessa godbitar eller hur man lär sig att se det goda i det onda. Detta är ett inlägg om varför vi inte ska plocka några russin ur någon kaka.

Kanske bara ska förtydliga att kakan är olika personer/hundtränare/influenser inom hundträning och russinen är träningsmetoder/träningssätt/filosofier. Det blir en väldigt förvirrande text annars.

Som jag ser det så finns det (minst) 5 problem med att plocka russinen ur kakan:

1. En del kakor kanske inte har russin i sig, eller bara väldigt få russin. Men det är den enda kakan vi har så vi tar en bit ändå, vi är ju hungriga…

Om man bara har tillgång till en viss typ av hundtränare (exempelvis de som mest visas på TV) så finns det tyvärr inte så många bra delar att plocka. Detta gör att vi tar det näst bästa vi ser, eller det näst, näst bästa, men som kanske ändå inte känns helt rätt.

2. Ofta sitter det massa kaksmulor över hela russinet. De har liksom bakats fast där och vägrar släppa.

Det kan vara svårt att skilja godbitarna i träningsmetoderna eller träningssättet från det som inte är lika bra. Var går gränsen liksom och hur ska man hitta den?

3. Det hela är ju faktiskt en subjektiv kaka. Du bestämmer ju själv var och hur stora russinen är och det är ju baserat på dina kunskaper, åsikter och erfarenheter.

Detta kanske är det största problemet. Du ser ju faktiskt inte var russinet slutar och kakan börjar. Du vet alltså inte egentligen vad som är bättre och sämre hundträning. Det är ju helt upp till dig att bestämma.

4. Kakan själv tror att den är ett stort russin.

Om man skulle prata med hundtränaren om dennes metoder och träningsfilosofi så skulle den såklart bara ha bra saker att säga. De själva tror ju såklart att allt de gör är rätt, annars skulle de inte göra det.

5. Om du äter/köper kakor med russin så bidrar du till att kakor med russin fortsätter att produceras.

Detsamma som med varor gäller såklart tjänster. Det som efterfrågas/säljer/gillas kommer att fortsätta finnas. Så om vi nu inte gillar hela kakans ingredienser, varför ska vi då slösa tid och pengar på den.

Om det är russin du vill ha, köp ett paket med russin!

Bildresultat för russin

”Det går ju inte att träna en tuff bruksras med köttbullar!”

Detta är ett inlägg jag gått och funderat på länge, men som jag inte riktigt får någon rätsida på…

Hur funkar det egentligen med att individanpassa träning och behöver man använda olika inlärningsmetoder och inlärningsprinciper på olika raser?

När man diskuterar träning av hundar så är det ofta någon som kommer med kommentaren: ”ja, men det fungerar inte på min hund” eller ”min hund kräver hårdare tag” eller kanske ”jag har ju en schäfer, en brukshund, inte en liten pudel…”. Men vad menar de egentligen? Att det inte fungerar att använda sig av godis och positiv förstärkning på vissa raser? För det stämmer ju inte, vi använder ju oss av de metoderna med lejon, noshörningar och björnar, då borde det ju fungera på alla hundar!

Självklart ska vi individanpassa träningen! Men det betyder ju inte att vissa behöver bestraffning för att lära sig eller att man måste ta till ”hårdare” metoder för att de ska förstå? Att anpassa träningen efter individen är ju inte att välja mellan positiv förstärkning eller bestraffning!

Jag anser att individanpassningen sker genom att man väljer en belöning som just den hunden gillar, man tar ut ett avstånd till en annan hund som fungerar för just den individen, man har en belöningsfrekvens som gör att just den individen inte blir frustrerad och så vidare. Att individanpassa innebär också att man tar hänsyn till denna individs tidigare erfarenheter, arv och situationen den befinner sig i just nu. Man individanpassar alltså de små detaljerna i varje träningsupplägg, men inte hela träningsprincipen! Man kan alltså fortfarande använda positiv förstärkning till ALLA individer, det funkar!

Men varför blir det så fel här då? Varför tror en del att individanpassning är att inte kunna använda snälla metoder? Varför tycker en del att deras hundar behöver ett hårdare tag för att lyssna?

Läste nånstans att det verkar som att vallhundsraser, såsom till exempel schäfer, som jag ofta får höra att man måste vara hård mot, skulle kunna vara lättare att dressera med negativ förstärkning än andra raser. Detta för att dessa hundar oftare svarar på en korrigering med att bli ännu mer intensiva i sin kontakt med föraren.  Det finns även forskning på att hunden blir mer uppmärksamhetssökande när den tränas med både negativ och positiv förstärkning (läs mer i mitt inlägg om operant inlärning).

Att hunden visar ägaren mer uppmärksamhet tolkas alltså i detta fall som att hunden behöver tränas med den metoden, men egentligen gör den allt för att försöka lugna föraren…

Så kan det vara så att de raser som anses vara tuffa ”svarar bättre” än andra raser på bestraffning eller hårdare metoder och därför anser man att man måste använda dessa, för de fungerar ju? Är det de raser vi avlat mest på som lättast går att bestraffa? För det har visat sig att vargar (och jag har hört detsamma om ur-raser) inte kan tränas med annat än positiv förstärkning, då de väljer att inte vara med om någon annan metod används.

Eller är det så att de ”tuffare” raserna kräver hårdare bestraffning för att lyssna än en liten sällskapshund? Och därför anser man att man måste vara hårdare?

Oavsett så låter det ju underligt att man MÅSTE träna en schäfer eller rottweiler med hårdare metoder, när en varg kan tränas med godis? Och varför ska vi använda hårdare metoder på hundarna bara för att de under så många år med oss lärt sig att hantera detta utan att säga ifrån?

MYTHBUSTING MONDAY: The belief that "SOME dogs need [insert aversive method or tool]."Aversive: Anything a dog would…

Opslået af 4Paws University på 27. marts 2017

BAT – behaviour adjustment training

Jag har varit på kurs i BAT (behaviour adjustment training) med skaparen av konceptet Grisha Stewart. 

Det var en väldigt givande kurs som gav mig mycket nytt att tänka på och flera nya verktyg att arbeta med i både min egen hundträning och det jag lär ut i mina kurser, föreläsningar och beteendekonsultationer.

BAT låter hunden ha huvudrollen och vi människor får ha birollen.

BAT innebär koppelhantering och att kunna läsa hundens signaler. När vi tränar BAT så låter vi hunden inspektera miljön, vi stannar hunden sakta om den kommer för nära triggern (hunden, bilen eller vad det kan vara) eller är på väg rakt mot triggern och vi kallar på hunden om den blir för spänd eller exalterad, detta långt innan ett eventuellt utfall sker. Träningen börjar när hunden upptäcker triggern. När vi tränar vill vi inte kontrollera hundens rörelser (vi vill hellre kontrollera miljön). Vi vill ge hunden tid att ta in information. Vi människor är därför tysta och försöker att inte påverka hunden så mycket på promenaden. Därför används också ett koppel på 5 meter – hunden ska känna sig fri.

I BAT använder vi inte så mycket belöningar som kommer från föraren, för att vi vill att hunden ska lära sig att välja rätt även när vi inte är med samt att det beteende de väljer är förstärkande i sig. Att ha kontroll över en situation är en primär förstärkare och kan ses som belöning hos alla djur.

Vi följer hunden och låter den ta egna beslut, men ibland kan den behöva hjälp. Fokuserar den på triggern i mer än 2 sekunder – behöver den hjälp att släppa fokus? Går upphetsningsnivån upp eller ner? Går nosen igång eller blir hunden stelare? Beroende på om hunden blir mer eller mindre exalterad av triggers så kallar vi bort hunden och belönar eller låter hunden välja att göra något annat.

När det kommer till BAT så gäller det att jobba i en intressant miljö, triggern behöver/ska inte vara det mest intressanta. Kontrollera miljön så det inte dyker upp någon oväntad eller så någon blir trängd. Man kan göra en ”Snuffle Park” (ställe med massa roliga saker att lukta på och undersöka) för att göra miljön mer intressant men den kan också användas för nedvarvning efteråt. BAT tränar vi i olika miljöer, på olika tider och med olika triggers så att hunden/bilen eller vad det nu är inte blir en antecedent/signal för träningen.

Vi ser till att jobba i grönt och blått område, på stranden.

Eftersom BAT kanske inte alltid är möjligt att utföra finns nödlösningar för vanliga promenader eller om något oväntat händer. Dessa ska tränas in så de sitter när akutläget händer:

U-turn: Snabb flykt om en trigger dyker upp. Hund vid sidan, människa backar och säger en signal, klicka när hunden vänder, belöna när hunden svänger runt och går med, belöna för fokus.

Treat Party Recall: Upprepa belöningsordet varje gång du sätter ner en godis, gör det många gånger. 3 gånger dagligen 15-20 sekunder. Överraskande och mumsigt!

Touch: Nostarget och ta med hunden från triggern.

Vindrutelek: titta – belöning – titta – belöning. Huvudet ska gå som en vindrutetorkare.

Find it: kasta godis på marken och gör en sökövning bort från triggern.

Har du en reaktiv hund (en hund som reagerar med hög intensitet på triggers) så är detta en jättebra metod att använda! Om du vill ha hjälp med upplägg och träning, hör gärna av dig till mig!