”Det går ju inte att träna en tuff bruksras med köttbullar!”

Detta är ett inlägg jag gått och funderat på länge, men som jag inte riktigt får någon rätsida på…

Hur funkar det egentligen med att individanpassa träning och behöver man använda olika inlärningsmetoder och inlärningsprinciper på olika raser?

När man diskuterar träning av hundar så är det ofta någon som kommer med kommentaren: ”ja, men det fungerar inte på min hund” eller ”min hund kräver hårdare tag” eller kanske ”jag har ju en schäfer, en brukshund, inte en liten pudel…”. Men vad menar de egentligen? Att det inte fungerar att använda sig av godis och positiv förstärkning på vissa raser? För det stämmer ju inte, vi använder ju oss av de metoderna med lejon, noshörningar och björnar, då borde det ju fungera på alla hundar!

Självklart ska vi individanpassa träningen! Men det betyder ju inte att vissa behöver bestraffning för att lära sig eller att man måste ta till ”hårdare” metoder för att de ska förstå? Att anpassa träningen efter individen är ju inte att välja mellan positiv förstärkning eller bestraffning!

Jag anser att individanpassningen sker genom att man väljer en belöning som just den hunden gillar, man tar ut ett avstånd till en annan hund som fungerar för just den individen, man har en belöningsfrekvens som gör att just den individen inte blir frustrerad och så vidare. Att individanpassa innebär också att man tar hänsyn till denna individs tidigare erfarenheter, arv och situationen den befinner sig i just nu. Man individanpassar alltså de små detaljerna i varje träningsupplägg, men inte hela träningsprincipen! Man kan alltså fortfarande använda positiv förstärkning till ALLA individer, det funkar!

Men varför blir det så fel här då? Varför tror en del att individanpassning är att inte kunna använda snälla metoder? Varför tycker en del att deras hundar behöver ett hårdare tag för att lyssna?

Läste nånstans att det verkar som att vallhundsraser, såsom till exempel schäfer, som jag ofta får höra att man måste vara hård mot, skulle kunna vara lättare att dressera med negativ förstärkning än andra raser. Detta för att dessa hundar oftare svarar på en korrigering med att bli ännu mer intensiva i sin kontakt med föraren.  Det finns även forskning på att hunden blir mer uppmärksamhetssökande när den tränas med både negativ och positiv förstärkning (läs mer i mitt inlägg om operant inlärning).

Att hunden visar ägaren mer uppmärksamhet tolkas alltså i detta fall som att hunden behöver tränas med den metoden, men egentligen gör den allt för att försöka lugna föraren…

Så kan det vara så att de raser som anses vara tuffa ”svarar bättre” än andra raser på bestraffning eller hårdare metoder och därför anser man att man måste använda dessa, för de fungerar ju? Är det de raser vi avlat mest på som lättast går att bestraffa? För det har visat sig att vargar (och jag har hört detsamma om ur-raser) inte kan tränas med annat än positiv förstärkning, då de väljer att inte vara med om någon annan metod används.

Eller är det så att de ”tuffare” raserna kräver hårdare bestraffning för att lyssna än en liten sällskapshund? Och därför anser man att man måste vara hårdare?

Oavsett så låter det ju underligt att man MÅSTE träna en schäfer eller rottweiler med hårdare metoder, när en varg kan tränas med godis? Och varför ska vi använda hårdare metoder på hundarna bara för att de under så många år med oss lärt sig att hantera detta utan att säga ifrån?

MYTHBUSTING MONDAY: The belief that "SOME dogs need [insert aversive method or tool]."Aversive: Anything a dog would…

Opslået af 4Paws University på 27. marts 2017

En miniserie om dominans

Del 1 – hur definieras ordet dominans?

Om man googlar ordet dominans så är förstasideförslagen inte imponerande. På wikipedia finns det ingen förklaring på ordet dominans eller dominant, om man nu inte är nyfiken på genetisk eller sexuell dominans. Enligt den engelska wikipediasidan betyder dominans ”en individs företräde till en resurs och att ha hög social status till en eller flera individer, vilka är undergivna. Dominansen tillåter en individ tillgång till resurser utan aggressivitet vilket gynnar alla parter.”

Enligt wictionary betyder dominera; att härska, behärska, råda, ha övertaget, styra och leda.

Inte allför långt ner på Googles förstasida dyker också Per Jensens artikel om den missuppfattade dominansen upp. I den har vi definitionen ”företräde till en begränsad resurs” från slutet av 70-talet. Enligt denna definition har dominans alltså enbart en funktion när resurserna är begränsade.

Etolog Johanna Strandner har i sitt kandidatarbete om ämnet med över 25 vetenskapliga referenser sett att ordet dominans har sitt ursprung i det franska ordet dominer vilket betyder härska. Lite slarvigt används ordet ofta som en beskrivning av en egenskap eller ett karaktärsdrag, vilket gör att det ofta används för att kategorisera och förklara, men dominans är ingen egenskap som en individ föds med eller utan. Dominans beskriver relationen mellan individer där en individ blir dominant över en annan genom interaktionerna mellan dem.

Vidare har Johanna sett att dominans inte har med aggressiva interaktioner att göra. Dominans är inte heller beroende av vilka signaler en individ sänder, utan vilka signaler den individen får ta emot.

Del 2 – Hur uttrycks dominans i relationer?

I Per Jensens artikel ”den missuppfattade dominansen” kan vi läsa att det är de subdominanta som upprätthåller rangordningen och att det är sällsynt med aktivt dominerande beteenden. Djurflockar har sett hållas samman av vänskapliga och kärleksfulla relationer, inte dominansbeteenden.

I Etolog Johanna Strandners kandidatarbete läser vi att det finns olika typer av dominans hos hundar. En som uttrycks med icke vänliga beteenden och besvaras med undergivelse från den individ som får ta emot agonistiska beteenden, vid situationer då det finns konkurrens om resurser som exempelvis föda. Den andra som uttrycks med undergivelsesignaler till en mottagare, oftast vid hälsningsfraser när den återförenas med gruppen efter en separation. Den individ som får ta emot de här signalerna är alltså dominant.

Vidare visar Johanna att dominans hos hundar inte handlar om aggression, utan en individs sociala status handlar snarare om hur undergiven en annan individ är mot den och relationen dem emellan. En individs sociala status i en grupp behöver inte vara samma som i en annan grupp.

Det bör däremot stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat skriver Johanna.

Del 3 – Vad är dominans och vad är ledarskap?

Per Jensen skriver i sin artikel: Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttningar”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans.

Enligt American Veterinary Sociaty of Animal Behavior (AVSAB) är en definition av ledarskap att ha kunskapen och förmågan att påverka sina djur att utföra beteenden utan tvång och hot. De anser även att dominans och ledarskap inte är synonymer.

I Johannas arbete ser vi att leda gruppen innebär att en individ framgångsrikt initierar ett kollektivt flyttande eller en kollektiv rörelse i gruppen, något som äldre individer lyckas med oftare än yngre. Vi ser också att dominans hos hundar som lever fritt i flock tycks bero på ledarskap snarare än ovänliga beteenden, men ledarskapet är inte koncentrerat till en enskild individ.

Hundar som visar fler aggressiva beteenden tycks däremot ha en tendens att oftare ta på sig ledarrollen i en grupp och att dessa ledartekniker är signifikant korrelerade med dominans. Men aggression ses sällan som eftertraktade medel och hos en individ med hög social status tillför inte sådana beteenden individen någonting om det inte är fråga om konkurrens om eftertraktade resurser.

Vidare skriver Johanna att hundar tycks föredra att skapa kontakt med de individer som på ett icke agonistiskt sätt är framgångsrika i att nå en resurs som exempelvis en leksak. Hundar är också mer försiktiga när de närmar sig individer som använder mer agonistiska beteenden.

Hundar vill undvika agonistiska interaktioner och skapar hellre sociala band med individer som inte använder sig av sådana interaktioner. Utifrån det skriver Johanna att det inte är orimligt att tänka sig att detsamma gäller för hundar och deras samspel med människor, att hundar är mer försiktiga kring människor som använder sig av icke vänliga beteenden än de som inte gör det.

Del 4 – Sammanfattning

Definition dominans:
– Ger företräde till begränsad resurs.
– Dominans har inte med aggressiva interaktioner att göra.
– Beskriver relationen mellan individer där en individ blir dominant över en annan genom interaktionerna mellan dem
– Dominans är inte beroende av vilka signaler en individ sänder, utan vilka signaler den individen får ta emot.
– Dominans är ingen egenskap.

Hur uttrycks dominans?
– Det finns två sorters dominans, En som uttrycks med icke vänliga beteenden och besvaras med undergivelse och en som uttrycks med undergivelsesignaler till en mottagare.
– De subdominanta individerna upprätthåller rangordningen och flockar hålls samman av vänskapliga och kärleksfulla relationer
– Dominans handlar inte om aggression, utan snarare om hur undergiven en annan individ är mot en annan och relationen dem emellan.

Dominans och ledarskap:
– Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans.
– Hundar som visar fler aggressiva beteenden tycks däremot ha en tendens att oftare ta på sig ledarrollen i en grupp och att dessa ledartekniker är signifikant korrelerade med dominans.
– Dock tycks hundar föredra att skapa kontakt med de individer som på ett icke agonistiskt sätt är framgångsrika i att nå en resurs som exempelvis en leksak.
– Hundar vill undvika agonistiska interaktioner och skapar hellre sociala band med individer som inte använder sig av agonistiska interaktioner.

Johanna skriver så bra: Eftersom signaler om undergivelse till en individ gör den dominant skulle kanske den individ som beskrivs som dominant, istället beskrivas som andra hundar känner tillit och förtroende till. Om en sådan beskrivning används, skulle det kanske kunna bli mer förståeligt för exempelvis hundägare vilken roll de har i relationen med sin eller sina hundar och på så sätt förbättra metoder som används vid hantering av hundar.

Referenser
– AVSAB. 2008. Position Statement on the Use of Dominance Theory in Behavior Modification of Animals. https://avsab.org/wp-content/uploads/2016/08/Dominance_Position_Statement_download-10-3-14.pdf
– Strandner, J. Social struktur och dominans hos hund. http://stud.epsilon.slu.se/7752/1/Strandner_J_150325.pdf
– Jensen, P. Den missuppfattade dominansen. http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
– Wikipedia och Wictionary